vägran


Jag vägrar fortsätta att vara ett offer.
döm mig om ni vill, jag bryr mig inte. jag bryr mig bara
om mitt verkliga liv, om att bygga upp mig själv igen efter dom
här kaotiska åren, jag bryr mig om nu skrivandet och verkliga vänner.
När man har levt med och nära undergången så är sådant här som
att folk har åsikter om mig inte viktigt. Men jag skäms faktiskt.
För en gångs skull. jag har betett mig som en idiot genom
att välja drogerna framför mänsklig kontakt. Och jag är skyldig
alla mina vänner en ursäkt. jag skäms över mer än tre års knarkande.
Jag skäms över att jag har gjort dåliga livsval, jag skäms
över att jag stannade kvar hos Dan.

Jag vägrar vara ett offer.

.. men nu reser jag mig igen.
jag har ägnat hela min ungdom åt att gå under, nu vill jag bli hel igen.
Det kommer ta lång tid, men jag reser mig ändå. och tar en dag i taget.
ingen kan i alla fall ta min stolthet ifrån mig. Och nu vill jag
ha ett enkelt, lugnt och välordnat liv. Och jag känner mig inte
totalt värdelös just nu för jag funderar över att söka aktivt
hjälp och gå i beroendevård. Jag är så jävla glad att
jag har haft turen att överleva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0