Ett löfte.
- "Jag måste hålla mig ren. För jag vill inte att
Jonathans död ska vara förgäves!"
<3
Jonathan, Jonathan jag lovar dig att jag ska klara
det här nu, jag lovar att inte falla tillbaka i gamla spår.
För din skull, För min skull. För din skull gör jag allt.
För vår skull och allt vi inte han med.
Jag lovar dig det, jag lovar dig allt vackert.
Jonathans död ska vara förgäves!"
<3
Jonathan, Jonathan jag lovar dig att jag ska klara
det här nu, jag lovar att inte falla tillbaka i gamla spår.
För din skull, För min skull. För din skull gör jag allt.
För vår skull och allt vi inte han med.
Jag lovar dig det, jag lovar dig allt vackert.
Everything
Det känns som mina andetag har tagit slut. Och kraften har runnit ur mig.
Jag har ont, ont i hela kroppen. Jag visste inte att saknaden kunde ta sånna
här former. Jag visste inte att det kunde göra såhär ont. Att den kunde
bli så fysisk. Sorgen har förlamat mig och virat in mina känslor i en
tjock bommul. Saknaden håller på att sluka mig och jag börjar
tveka på ett rent och vitt liv. Ett liv utan Jonathan.
Ett liv jag inte ville leva utan honom.
En verklighet jag lever vidare i utan Jonathan men med Chris.
Find Me Here
Speak To Me
I want to feel you
I need to hear you
You are the light
That's leading me
To the place
where I find peace, again.
You are the strength, that keeps me walking.
You are the hope, that keeps me trusting.
You are the light, to my soul.
You are my purpose, you're everything.
And how can I stand here with you and not be moved by you?
Would you tell me how could it be any better than this?
You calm the storms, and you give me rest.
You hold me in your hands, you won't let me fall.
You still my heart, and you take my breath away.
Would you take me in? Take me deeper now?
So what did you think I would say?
- Vad är det som gör henne till mer familj?
Citius, altus, fortius
Jag antar att det ända sättet att rädda sig själv är att göra sig hård och onåbar.
Och det får bära eller brista nu, jag har gjort det jag kan. Jag har inte kraften till
att förmå mig att göra mer.
Jag är trött. Jag tycker inte om den känslan. Jag tycker inte om att påminnas om
att jag har en kropp. En kropp som reagerar även när inte jag själv gör det. Det
finns ingen här som kan vagga min kropp till trygghet. Det var länge sedan jag
sov med någon annans armar virad runt min panik. Senast minns jag inte, men
det var säkert mysigt. Och det är okej att inte minnas. Men jag saknar att
sova med någon på det sättet. Nu ska jag kolla ännu ett CSI avsnitt och sen
frukost och läsa, orden bestämmer. Men jag har ingen ork just nu. Just idag.
Men jag är fast besluten att klara det här. Jag måste rida ut även den
här stormen. Jag måste klara det. För om jag misslyckas nu så dör jag.